Kategoriarkiv: Filmrecensioner

Super 8

Super 8

Super 8 kategoriseras som en thriller med inslag av science-fiction. Det verkar onekligen spännande, och speciellt med tanke på att Steven Spielberg producerat filmen som baseras på J.J. Abrams historia. Filmen handlar om några unga vänner i en liten amerikansk stad som delar intresse för filmskapande. I samband med ett inspelningstillfälle på en tågstation råkar de bli vittne till en förödande tågolycka.  Det visar sig att vännernas biologilärare saboterat tåget och de hittar honom döende bland bråte på olycksplatsen. De hittar också små mystiska vita kuber. Vännerna beslutar sig för att inte berätta något om händelsen. Kort därefter börjar det hända konstiga saker i den lilla staden.

Super 8 är en mysig familjefilm. Filmen utspelar sig i slutet av 70-talet och det bör påpekas att miljöerna och filmens foto är skickligt gjorda eftersom man stundtals måste tänka efter om filmen verkligen är inspelad 2011.

Någonstans misstänker man att Spielberg vill uppnå samma genomslagskraft med Super 8 som med hans högst omtalade E.T, men konkurrensen i filmbranschen är betydligt tuffare idag än då, eftersom storslagen film tycks kunna framställas med hjälp av relativt få medel. Därför är det idag inte tillräckligt att heta Steven Spielberg för succé.

Super 8 är helt klart sevärd, men ibland är tempot lite väl högt och någonstans i bakhuvudet förväntar man sig en ny E.T, vilket slutligen resulterar i besvikelse.

11-11-11

11-11-11 handlar om en författare som reser till Barcelona för att ta farväl av sin döende far. Märkliga händelser sker som har samband med siffran 11. Dagarna passerar och snart närmar sig den 11:e november 2011, det vill säga 11-11-11. Den förvirrade författaren upplever allt mer skräckfyllda händelser och han förväntar sig att något riktigt hemskt kommer att inträffa 11-11-11.

Huvudrollen innehas av Timothy Gibbs som är relativt okänd i filmbranschen. Hans uttryck vittnar stundtals om tveksamt skådespeleri.  Fotot är godkänt, vilket kanske är det bästa med filmen. Men sevärd är den inte. Skrämseltaktiken består nästan uteslutande av plötsliga händelser med plötsliga ljudpålägg.  Det genomskådas snabbt och till slut sitter man bara och gäspar och väntar på att filmen ska nå sitt slut.